Så här kan det se ut en vanlig onsdagsförmiddag här på Konstvaktaregatan. Mamma ligger i sängen och broderar och jag myser/retas med hundarna. Här ser vi den vackre Odin med sammetsögonen, världens mjukaste öron och en otrolig vaktinstinkt. Den röda korven är Manne som jag täckt över med en filt, bara för att se om han skulle stanna kvar i den - och det gjorde han. Odin förstår inte alltid det roliga i mina upptåg utan brukar titta med en oförstående blick på mig.Det är ganska kul med de där två egentligen. Manne känns ju rent spontant som den självklara knähunden, fast han är mer som en katt: självständig och smart. Han är inte så mycket för att intensivmysa även om han brukar ligga och sova i mina knäveck. Odin som är en 50-kilosbest däremot älskar att mysa och hoppar gärna upp i soffan och lägger sig på en så att bröstkorgen pressas ihop. Han piper av avundsjuka varje gång man ägnar sig åt Manne och vill alltid bli gosad med. Lite ombytta roller i hundlandet, alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar