Av någon anledning har jag aldrig en hårsnodd inom räckhåll när jag sitter vid skrivbordet (de samlas istället på sängbordet). Däremot brukar det märkligt nog alltid ligga minst ett litet satinband någonstans på skrivbordet. Det kan handla om de avklippta banden från halslinningen på tröjor eller som i det här fallet, något som suttit på ett bröllopsprogram. Hur som helst brukar jag på grund av min lathet knyta håret i en satinbandsrosett vilket inte alls är praktiskt eller hållbart, men det löser åtminstone problemet med yvigt morgonhår tillfälligt.Det jag har funderat på är att damerna i historiska romaner knöt sina hår i sidenrosetter och jag frågar mig hur det kan fungera. För det första måste man vara två personer för att det ska fungera, en som håller ihop håret i den önskade frisyren och en som knyter bandet. Dessutom så går det nästan inte att knyta åt det nog hårt, bandet glider så lätt isär. Slutligen sitter det inte speciellt bra heller eftersom både håret och sidenbandet är blankt. Men väldigt romantiskt låter det ju förstås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar