Jag tycker hemskt mycket om att skriva brev, men det är ju ärligt talat alldeles för sällan man tar sig tid att göra det. Lite tror jag att det handlar om att jag gärna vill att det ska bli så fint och pyssligt och bra att jag inte gör det alls för att pressen blir så stor. Men jag ska försöka bättra mig, för det är ändå hemskt trevligt att dela med sig av sig själv och sin vardag på det sättet, förpacka det i ett kuvert och skicka det till valfri del av världen. Som jag läste i ett citat av Emily Post (amerikansk etikettboksförfattarinna), hon pratar om hur brevskrivandet verkar vara en döende konstart och sen beskriver hon på ett alldeles poetiskt sätt hur det perfekta brevet ser ut."It is the letter from the friend in this city to the friend in that, or from the traveling relative to the relative at home, that is gradually dwindling. As for the letter which younger relatives dutifully used to write—it has gone already with old-fashioned grace of speech and deportment. Still, people do write letters in this day and there are some who possess the divinely flexible gift for a fresh turn of phrase, for delightful keenness of observation. It may be, too, that in other days the average writing was no better than the average of to-day. It is naturally the letters of those who had unusual gifts which have been preserved all these years, for the failures of a generation are made to die with it, and only its successes survive."
"The letter we all love to receive is one that carries so much of the writer’s personality that she seems to be sitting beside us, looking at us directly and talking just as she really would, could she have come on a magic carpet, instead of sending her proxy in ink-made characters on mere paper."
Bild från Print & Pattern
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar