Så snart jag kom hem med min nya lilla symaskin påbörjade jag ett projekt. Symaskinslådans insida var bitvis ganska hårt åtgången och jag det kändes trevligt att klä om den med fräscht tyg. Som vanligt är jag en obotlig tidsoptimist när det gäller pysselprojekt, men efter drygt fem timmar är jag i alla fall färdig. Och voila! Se så mycket fint man kan göra med en stuvbit, en häftpistol och en gammal spets.
4 kommentarer:
Jösses vilken ambitionsnivå! Jag gillar att första symaskinsprojektet är nåt åt symaskinen, det känns rätt liksom.
Ja, jag har ofta ganska dålig uppfattning om hur komplicerat ett projekt ska bli - därav den stora tidsoptimismen :)
Jo, precis, nu har jag välkomnat den på ett fint sätt hem till mig. Som det står i instruktionsboken: vi kommer säkert att trivas tillsammans och bli goda vänner :)
Men oh så fruktansvärt snyggt! I am riktigt impressed!!
Thanks, darling!
Skicka en kommentar