På bloggen Therapeutic Pictionary finns det ett inlägg som handlar om det bloggförfattaren kallar för luffarkänslan. Han beskriver det som den där känslan av litenhet som uppstår när man upptäcker att strumpan glider av foten inne i skon, när tröjan är för kort till byxorna eller kanske bara för kort i ärmarna.
Även om jag inte brukar drabbas av exakt de sakerna så är det en bra beskrivning av de oroliga och obehagliga känslor man upplever när liknande saker händer. För mig handlar det om de dagar när alla fina kläder är i tvätten och jag tvingas sätta på mig något som bara är sådär tråkigt omatchat, två färger som kanske inte skär sig men som inte gör någon människa glad när de sätts ihop. Urblekta bomullstoppar som jag ångrar att jag inte slängt, för hade de inte funnits och gjort att garderoben såg full ut hade jag bokat tvättid några dagar tidigare. Och sist men inte minst, sockar med nötta partier: såna tar jag bara på mig om jag vet säkert att jag inte måste ta av mig skorna dit jag ska. Det är mina fattiglappskänslor, det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar