Nyårsafton: en resumé

Nyårsafton inleddes med att jag äntligen fick en rejäl sovmorgon efter två usla nätter orsakade av tågdunk och tidig frisörmorgon. Linnéa, Simon, Emelie och jag var alla helt utmattade och det var knappt så att vi kunde röra oss. Erfarenheten säger dock att det är så man mår efter ett bröllop, även om man inte pimplat drinkar. Det är liksom en så utdragen affär som pågår från tidigt på eftermiddagen till sent på kvällen, eller som i mitt fall från klockan åtta på morgonen med idoga förberedelser. Vi lyckades i alla fall få i oss lite frukost och sen damp vi ner i soffan och såg Harry Potter och de vises sten, samt beklagade oss över hur fullständigt slutkörda vi var. Jag och Linnéa hade dessutom en viss träningsvärk efter allt dansande vilket inte gjorde saken bättre.

Nyårsafton var tänkt att bli en stillsam affär med några få vänner, men den lilla skaran utökades förstås till att bli en stor skara. Vi åkte hem till brudens föräldrar där cirka 25 av bröllopsgästerna befann sig. Temat för kvällen var Italien och det serverades så underbart god mat att jag knappt kan beskriva det. Det fanns tre sorters lasagne, risonisallad, spenatpaj, sallader och marinerade grönsaker av olika slag samt förstås ciabatta. Till efterrätt åt vi tiramisu och en hemgjord kaffeglass. Det var så delikat som det bara kunde bli och sällskapet vid bordet var också fantastiskt trevligt.

Vad som däremot blev en skräckupplevelse var tolvslaget. Jag och några till promenerade upp till Torekällberget där man har utsikt över hela staden. Jag hade fått bilden av att det skulle äga rum någon slags organiserad raketuppskjutning liknande den som finns i Luleå som kommunen arrangerar, men så var inte fallet. Förutom alla de raketer som sköts upp runtom i stan och som vi kunde bevittna från vår upphöjda position så sköt folk runt oss raketer som galna. Det fanns inget rim och reson och absolut inget som heter säkerhet, det bara smällde från trettio håll samtidigt. Jag som är väldigt skvätträdd blev väldigt nervös och hoppig av allt smällande, speciellt som det ägde rum bara meter från där vi stod. Jag och två kompisar stod och hukade oss och kände oss smått panikslagna i det krigsliknande infernot. Vid ett tillfälle fick jag faktiskt något i huvdet som måste vara debris från raketerna. Vi försökte flytta på oss och ta skydd bakom den stora väderkvarn som av någon anledning står uppställd på berget, men det hade inte så stor effekt. När diverse berusat folk hoppade omkring med tända raketer i händerna tyckte vi att det var dags att bege sig därifrån och småsprang med plågade ansiktsuttryck och klena nerver tillbaka till festen. Bortsett från det lilla besöket i Beirut var det alltså en mycket trevlig nyårsafton.