Dagens föreläsning var riktigt bra, vilket kändes lite sådär oväntat. Jag har tyvärr fått en negativ känsla kring hela Ck2 som jag måste försöka tvätta bort för att kunna få ut något alls av kursen. Hur som helst: föreläsningen handlade om ledarskap och det var en retorikprofessor från det kära gamla Littvet & Nordiska språk som höll den. Han pratade om vilka komponenter det är som gör att en person uppfattas som förtroendeingivande samt om vad som är viktigt hos en ledare. Det var liksom bra, intressant och väldigt konkret.
När han pratade lite om auktoritet kom vi av någon anledning in på om kungen var en auktoritet eller inte och då berättade han en intressant sak. Kungen är ju inte en sådär fantastisk talare, han kan hålla bra tal men han har inte det där karismatiska retoriska i sig. I USA däremot så är alla ledare fantastiska retoriker och många av dem är advokater eller annat och mycket välslipade på att uttrycka sig. När så kungen gör statsbesök i USA så håller han inga tal och uttalar sig över lag så lite som möjligt, vilket naturligtvis förvirrar amerikanerna som förväntar sig pompa och ståt och svulstiga tal. Effekten blir dock att kungen på något sätt står över det där och hans tysthet ger honom någon slags mystisk strålglans. När han sen kallar någon till sig och säger saker mellan fyra ögon så blir det en stor ära. Om de visste att det bara beror på lite hederlig svensk blyghet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar