Ett liv i rosa lyx och överflöd

Nu har jag äntligen fått tag i Marie Antoinette som jag velat se sen den kom. Filmen var bra, även om den bitvis var en smula långsam. Det känns som att den är mer inne på att visa vardagslivet i Versailles och förmedla den stämningen än att vara en intrigbaserad film, vilket ju förstås är bra det med. Det känns dock som att den förlorade på att inte ses på storbildskärm eftersom den är som en visuell karamell; full av bakelser, skor, klänningar, champagne och storslagna vyer. Eftersom filmen inte visar de fattiga undersåtarna i deras lidande heller så kan man praktiskt taget utan dåligt samvete leva ut sina lyxigaste drömmar genom den bakelseälskande drottningen.

Drottningen och hennes hovdamer.

Let them eat cake, är ju mottot.

Allt serveras med blomblad och krusiduller.

Närbild på alla vackra skor.

Dekadensen är total: lyxiga skor och kläder, champagne, fester, spel, bakelser...

En gåva från kejsaren av Kina: Jasminete i form av blommor som vecklar ut bladen när vattnet hälls på.

Som en herdinna i vacker 1700-talsklänning.

Förströelse i form av en båttur.

Lite eftermiddagsmys med bästa väninnan.

En publik på 60 personer ser på när Marie Antoinette föder barn!