Bröllopsdrömmar

På tal om att gifta sig rikt, om det någon gång skulle ske så vore det helt klart i en bröllopsklänning från herr de la Renta. Mittenklänningen är min absoluta favorit.



Bilder från Oscar de la Renta

Oscar de la Renta

Här är några helt fabulösa kläder från Oscar de la Renta. Man kan se på långt avstånd hur underbara tygerna är och hur väl kläderna sitter. Tyvärr gäller det ju att gifta sig rikt om man ska ha råd att inhandla dessa små älsklingar.




Bilder från Oscar de la Renta

Syrener och lyxig kamera

Pappa har precis köpt en ny kamera och jag är hemskt avundsjuk. Som tur är får jag låna den och inom en timme från att jag kom hem igår var jag ute och provfotade i trädgården. Det räcker förstås inte bara med att ha en bra kamera, man måste kunna det tekniska också samt ha ett öga för vad som blir bra på bild. Men jag måste säga det att nog gör kameran en enorm skillnad, färgerna blir helt underbara och det här med att kunna ställa in skärpedjup gör hela skillnaden. I min egen kamera blir precis allt i bilden skarpt och det är otroligt trist om man jämför med detta. Så här har vi geting in action och den blåaste himmel jag någonsin fotat.

Fotoexpedition i Sorsele

Här kommer lite bilder från Sorsele, ett pyttelitet ställe som också ligger precis vid en stor sjö (eller snarare omringat av flera sjöar). De hade också någon slags hembygdsgård med tillhörande ladugård och gärsgård. På garageuppfarten till en vanlig villa stod den blå bilen med de matchande skidorna, som en snygg installation nästan.

Foto-lathet straffar sig

Jag har ju blivit bättre på att komma mig för att orka ta ett kort även när det känns bängligt eller kanske obekvämt, för jag vet att jag ångrar mig så mycket efteråt annars. Just när vi skulle svänga ut med bilen från lägret tittade jag mot bänken på bilden och där satt ett gäng coola kids och så just på slutet en liten söt tant som hade händerna så prydligt över handväskan.

Det här blev ett sånt fall när trötthet och en på språng-känsla gjorde att jag inte orkade kliva ur bilen och ta den perfekta bild som erbjöds. Istället räckte jag kameran till Kenneth som satt på rätt sida för att rulla ner rutan och fota, men vinkeln blev inte riktigt lika bra. Nu så här i efterhand ångrar jag mig verkligen. Bilden blev fin nu också, men det är bittert när latheten hindrar en från att göra något som är lite bökigt i en minut för att sedan skänka stor glädje. Nåväl, jag kommer ihåg bilden i huvudet i alla fall och det är förstås fint det med.

Vilhelmina: a love story II

Här mer av Villis. Låg det bara inte så långt bort från shopping och annat storstadsliv vore det ett mysigt ställe att bo på.

Underbar skylt!

Närbild på Stenmans skylt.

Med A:et på sniskan.

Härliga gröna nyanser.

Gammalt bilmärke.

Vilhelmina: a love story

Innan jag kom till Vilhelmina hade jag ingen riktig uppfattning om hur det skulle se ut, fast jag trodde absolut inte att det skulle vara så fint som det var. Dels att det ligger vid en enorm sjö och att hela samhället är uppbyggt på en brant, men också att det fanns många fina hus och pittoreska detaljer att hänföras av. Här är några av dem.

Hus i den pyttelilla kyrkbyn.

Institutionen Stenmans konditori, bjuder både på fika och en genuin air av svunna tider.

Vacker skylt på dörren till buss och tågstationen i Villis.

Underbar byggnad i kyrkbyn.

Det sötaste av allt: två gamla farbröder som satt utanför Konsum och pratade. Jag gillar verkligen den vänstra farbrorn, han ser så cool ut med sina solbrillor och hela posen med armbågen på bordet.

Fjällutsikt

Midsommar spenderade vi på ett läger i Sorseletrakten och på midsommarafton bar det sent på kvällen iväg till Nalovardo, ett fjäll som var beläget helt nära. Jag är ju en obotlig naturromantiker och känslan som fyller mig när jag ser ut över ett sånt landskap är nästan obeskrivlig. Det är så vackert och mäktigt, som att själen blir glad. Uppe på fjället fotade jag också Miriam och Kenneth, vilka finisar de är!

On the road

Nu är det dags för lite bilder från mitt äventyr i inlandet. Själva bussresan till Villis var också ett tillfälle för fotografering, det var en del väldigt vackra vyer som svischade förbi.

Hundar x 2

Idag kom mamma och Björn upp till stugan för sommaren och med sig hade de dels schäfern Odin och den alldeles sprillans nya valpen. Den lilla sötisen har ännu inget namn, men den fastnar utmärkt på bild. Se och njut bara.

Vilhelmina - Luleå

Moa has left the inland. Denna onsdag har mestadels spenderats på en buss för att åka från Vilhelmina till Luleå. Jag hade ingen koll på hur långt det var mellan dessa två orter utan fick en smärre chock när jag upptäckte att den snabbaste bussen tog 7.40 timmar och den långsammaste 10.10. Jag menar: över tio timmar, det är helt sjukt!

Jag är ju alltid lite nervös när jag ska resa själv och det brukar alltid lyckas bli något litet drama. Idag var det att busschauffören sa att han inte visste om han skulle hinna fram till Lycksele i tid för mitt byte - märkligt eftersom tabussen.nu rekommenderar att man kan åka vissa bussar. Till råga på allt var han ytterst sävlig när han skulle ta betalt och bläddrade fram och tillbaka i en bok för att hitta koden till Luleå. Efter att ha sagt ett menande "jag hoppas vi hinner", slog jag mig till rätta. Jag var den enda passageraren på hela bussen, vilket var både skönt och ganska komiskt. Turligt nog kom vi fram 20 minuter före utsatt tid så det var inga problem. Eftersom det var två byten så blev resan lite mer i etapper och kändes inte så olidligt långsam. Harry Potter på ipoden, en romantisk roman, medskickad kaffetermos och en secondhandfyndad Damernas Värld från 1963 gjorde ändå resan ganska mysig. Det gäller att fokusera på de trevliga sakerna bara.

Promenad i Vilhelmina

Det tär på att vara på roadtrip i inlandet så idag har vi tagit det väldigt lugnt. Självklart var jag nyfiken på Vilhelmina så jag och Miriam tog en kombinerad upptäcktsfärd och fotopromenad runt stadskärnan och såg en del fina saker. Stan ligger ju på en sluttning så det är gott om backar som tar andan ur en.

På vägen hem gick vi in på the hot spot Ica Tallen där de har lite av det mesta. På nedervåningen är det fullt av skor, kläder, böcker och sånt, samt en härlig hammock som lämpligt nog stod mittemot filmavdelningen. Vi damp genast ner i hammocken och satt där i ungefär 20 minuter och tittade på vilka filmer som var till salu. När det var dags att gå hade jag inhandlat en Barbara Taylor Bradford-film för 39 kronor, det är inte klokt vilka fynd som går att göra!

En liten rapport från inlandet

Det här med inlandet är en fascinerande historia. De tre dagar jag har varit här har varit ganska intensiva och samtidigt så motsäger naturen och mentaliteten stress. Det är helt otroligt vackert i Vilhelmina kan jag säga, samhället sluttar ner mot en stor sjö och överst har man den mest fantastiska utsikt det går att tänka sig. Och så pratar inlandsborna med alldeles charmerande dialekter också, jag tror jag har börjat ta efter lite "he" som i "he e ju" (det är ju), fast det försvinner nog när jag åker vidare till Luleå.

Jag kom hit i torsdagskväll och efter klassiskt kompismys både på kvällen och på fredag förmiddag åkte vi iväg till ett ungdomsläger på Örnäsudden utanför Sorsele där Kenneth skulle prata. Vi hade den stora turen att få bo hos hans kompis föräldrar och blev så fint omhändertagna och överösta med gott fika och smarriga middagar. Ungdomarna bodde i en gammal skola och när jag hörde allt de pysslat med så blev jag medveten om att jag sannerligen inte är en ungdom längre. Tänk bus och pladder och lekar hela natten lång och endast 1,5 timme sömn. Det känns inte så lockande längre måste jag säga. Nu är det dags för ännu mer kompismys med film, te, godis och förstås en fin vän. Livet är härligt, helt enkelt.

Mot inlandet!

Nu bär det alldeles strax av mot inlandet. Väskorna är packade och jag och Sofia har precis druckit ur vårt kaffe. Ändlösa äventyr väntar i myggornas och de tomma viddernas rike. Spännande!

Båtar vid kajen

Fabulös utsikt över centrum.

Mer hus och trädgårdar

Här är några fler bilder från min och Sofias Tegspromenad i söndags.

Cykelhjälmens vara

Igår när jag åkte hem från stan såg jag fyra tanter komma cyklande nerför Svingen i en liten grupp och alla hade cykelhjälm på sig. Det fick mig att börja minnas min egen cykelhjälmsdramatik från mellanstadiet. Jag var den sista som hade hjälm och ville desperat sluta med det, medan mina föräldrar tyckte att jag skulle ha hjälm. Till sist fick jag som jag ville i alla fall och slapp den hemska töntkänslan som jag då kände.

När jag kommit hem från stan pratade jag med en kompis på msn och så kom vi helt slumpartat in på ämnet eftersom hon berättade att hon cyklade till jobbet och hade hjälm. Nu är ju hon en sån person som är söt i precis allt hon har på sig, så jag ser inga problem där - dessutom verkar det klokt att använda hjälm i Stockholms innerstad. Det är förstås väldigt bra att ha cykelhjälm överallt, men jag kan bara inte förmå mig till att använda det. Ironiskt nog tror jag att det som var droppen för mitt cykelhjälmsanvändande var när en lärare efter en gemensam cykelutflykt med många elever påpekade inför alla att jag var den enda som använt hjälm och hur klokt av mig det var. Det fick liksom en motsatt effekt.

Glitterballerina och poliofot

Jag har precis kommit hem efter några ärenden och en lång runda på stan och jag har insett följande: det är inte speciellt kul att gå på stan längre. När jag var yngre kunde jag gå på stan i timmar utan att bli trött eller less, men nu orkar jag max en timme sen blir jag matt och sur. Oftast pushar jag mig själv och fortsätter gå trots tröttheten, vilket sällan ger bra resultat. Idag gjorde jag i alla fall ett bra fynd, ett par ballerinaskor på rea. Jag älskar den antracitgrå färgen, den framhäver verkligen solbrännan på ett bra sätt.

På bilden presenteras de i form av något jag kallar polio-fot. Det är kanske lite politiskt inkorrekt att säga så (jag vet ärligt talat inte ens om fötter ser ut så när man har polio), men det är hur som helst inget illa menat. Jag uppfann denna fotställning (och möjligen ordet) en gång när jag och min syster såg på tv hemma på Lulsundet och hon inte såg för att jag hade ena foten på andra benet. På skämt vred jag in båda fötterna så mycket jag bara kunde och upptäckte att jag kunde vrida dem 90 grader inåt. Sedan dess är poliofot ett begrepp i min familj, åtminstone mellan mig och min syster.

Moster på språng

Jag hittade den här bilden i min dator, det är min kära moster som hoppar studsmatta. Bilden togs för drygt ett år sen när vi hade ett släktkalas i en av mina släktingars hus utanför Åbyn (Skellefteåtrakten). Min moster skrattar ofta och mycket riktigt skrattade hon medan hon hoppade.

Charmiga barnböcker

Det här var väl underbart! Det är ett brittiskt företag vid namn Family Tree som säljer lite diverse söta saker, här är några oerhört charmiga böcker. Om jag fick välja skulle jag helt klart ta Gelati in Venice. Synd bara att böckerna kostar £ 28, men då är de också illustrerade, tryckta och bundna av författaren själv.



Bilder från Family Tree

Ljuvligt porslin

Jag hittade en kvinna som gör underbara porslinssaker till köket. De ser lite ut som såna där engångsformar i aluminium, bara att de är i lyxigt porslin. Det är svårt att säga vilken av alla dessa underbara serier som är finast, men jag tror att jag som vanligt dras till det färgglada.




Bilder från Lorena Barrazueta

Underbara mönster

Bilder från Gillian Blease