De två senaste dagarna har det varit så soligt och fint i Umeå att man knappt kan tro det. Visserligen är det bara 15 grader och det blåser en del, men om man sitter i lä så är det jätteskönt. Jag har tillbringat några timmar varje eftermiddag på mitt lilla vindskupetak och det är så härligt att sitta i solen med kaffe, citronmuffins och ett Poirot-mysterium. Det är nog nästan det bästa jag vet faktiskt.
Jag och Sofia var på promenad idag också, ett nödvändigt ont för att balansera upp alla muffins. Det roliga var att jag precis pratade om att jag har totalt köpstopp just nu eftersom man bara får ett halvt studiebidrag i maj när vi gick förbi ett konstgalleri/ramaffär på Haga och jag såg en låda med ramar för 20 kronor utanför dörren. På en sekund var alla tankar på köpstopp helt bortblåsta och snabbt hade jag hittat en supersöt 40-talsram, en sån smal, snirklig i låtsasguld och sagt till butiksbiträdet att jag ville ha den. Sofia började skratta hejdlöst för hon kom ihåg att jag just sagt att jag inte skulle köpa något. Den är märklig den där mekanismen som får oss att totalt glömma alla föresatser, det är som att reptilhjärnan slås igång och säger "vill ha" och då går det inte att säga nej till tavelramar, godis eller vad det nu kan handla om. Ifall någon har uppfunnit en medicin som kan stå emot detta skulle jag gärna vilja veta det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar