Livet som konvalescent efter en tandoperation är inte allt för roligt. I morse när jag vaknade var min högra kind (som synes på bilden) dubbelt så stor som vanligt och det gör ont att svälja, öppna munnen, gäspa, skratta, prata och äta och andra saker som känns praktiska att kunna göra. Jag känner med andra ord av de "gapsvårigheter" som det pratades om på informationslappen jag fick innan jag gick hem igår. Dessutom är jag fortfarande helt öm och skavd kring munnen på den sida där de drog och slet i mungipan för att komma åt.Det värsta är att den där medicinen jag fick igår som skulle ha gett mig minnesluckor och dåsighet inte verkar ha fungerat speciellt bra. När jag skulle somna ikväll så var det som att jag om och om igen återupplevde den där hemska gnisslande och knakande känslan när de försökte få ut tanden (jag hörde den ju konstant i 2 timmars tid!) och så fick jag rysningar när jag mindes det förfärliga tjutande/skrapande ljudet när de slant med mejseln och det liksom skar i tanden (tänk gaffelljud mot gammaldags stengods). Allt som allt känner jag mig nöjd med att min andra visdomstand blev remitterad direkt till käkkirurgen och att de har en kötid på minst ett halvår. Jag har fått nog av tanddramatik för ett tag nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar