Från att ha kämpat för att hålla mig ovanför vattenytan med allt jag haft att göra och knappt orkat ha ett socialt liv, har det nu svängt åt motsatt håll. Den här veckan har jag minst en kompisträff inplanerad varje dag, på lördag är det tre. Men det känns bra ändå, även om jag är trött så har jag ett behov av att träffa folk för att livet inte ska kännas så tråkigt. Det behöver ju inte vara så komplicerat heller, idag hängde jag fler timmar med Anna på universitetet. Vi satt vid ett bord i humanisthuset och utbytte det senaste skvallret och analyserade livets små vardagsproblem. Efter en liten middag kom Malin förbi och så ägnade vi en dryg timme åt att klippa hennes nypermanentade och ack så slitna hår. Under den tiden hann vi också med att uppdatera oss lite på vad som händer.
Det känns lite så nu när man helt plötsligt hamnade i jobbvärlden (vuxenvärlden alltså) att man ju inte har samma tid och ork för att ringa och träffa folk, och då får man helt enkelt ta det man hinner. Som idag när jag efter en liten lunchpromenad runt skolan satte mig på en sten och pratade med Linnéa i 20 minuter. Det var precis en sån där bra sak som ger lite extra energi och hemtrevnad åt en jobbdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar