I fredagens spanarna pratade Göran Everdahl om uttrycket "mitt hem är min borg" och hur det nu var helt passé och hade lämnat plats för fenomen av slaget "mitt hem är ett torg". Jag blev lite full i skratt när Everdahl sa att ingen använde det uttrycket längre - eftersom jag själv gör det ganska frekvent. Naturligtvis delar jag inte den syn på gäster och besökare som uttrycket konnoterar (att man skyddar sig medvallgravar och murar, att man häller kokande olja på besökare etc.), utan det handlar mer om att hemmet är min trygga punkt och så uttrycker jag det med hjälp av ett gammalt talesätt. Fast när jag nu tänker efter så kanske jag har lite av den medeltida misstänksamheten mot besökare, eftersom jag inte öppnar dörren om jag inte vet vem som står utanför.Hur som helst så berättade Göran Everdahl i sin spaning om en holländsk antikhandlare vid namn Ingeborg Ravestijn som ledsnade på att driva sin affär på vanligt sätt och istället öppnade upp sitt hem som en butik. Kunderna får alltså gå runt överallt i hennes hem och allt är till salu och så snart hon sålt en sak fyller hon på med en annan. När jag hörde detta höll jag på att smälla av, kan man tänka sig något mer otrevligt än att a) ständigt ha främlingar som vandrar omkring i hemmet så att absolut inget är privat och b) att inget i hemmet är fast utan att möbler, porslin och övrig inredning ständigt försvinner och måste ersättas. Själv skulle jag bli ett nervvrak inom några dagar, men den här kvinnan hamnar uppenbarligen på torg-sidan av talesättet medan jag står stadigt rotad på borg-sidan.
Bild från KESR
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar