Ett rejält taldon

Idag har jag hängt på universitetet med världens bästa nästankusin Anna. Efter att ha suttit några timmar inne på vår hemvist humanisthuset promenerade vi bort till MIT-huset för att köpa kaffe och sen slog vi oss ner på en bänk vid fontänen och pratade. Vår bänk var mycket strategiskt utplacerad för häcken bakom oss svängde liksom in, så vi satt på något sätt skyddade från alla som gick förbi, samtidigt som vi hade väldigt bra koll på det som hände. Timme ut och timme in analyserade vi den ena saken efter den andra och det var förstås hur trevligt som helst. Jag fick även den stora äran att beskåda Annas mobiltelefon som är en fantastisk historia. Som synes ovan är den alldeles charmerande kolossig (bilderna gör inte storleken rättvisa) och den kan bara ringa och ta emot samtal, meddelandefunktionen fungerar inte längre. Helt ljuvligt är det.