Idag lagade jag för första gången en punktering helt själv och jag känner mig så himla nöjd över det. Jag förberedde en fusklapp med hur man skulle göra, samt plockade på mig alla verktyg jag kunde behöva och en hink med varmt diskmedelsvatten för att rengöra cykeln när jag var färdig. Typiskt nog gick det hela ju inte så smidigt som jag hade hoppats (varför överger jag aldrig den där optimismen?), till att börja med hade pappa tipsat mig om att kolla så att det inte var ventilen som var trasig så jag blåste upp slangen och satte lite vatten på ytan för att se om det pös. Det var inget fel på ventilen, men plötsligt hade jag istället problemet med att få ut luften ur slangen innan jag kunde ta ut den. Jag hade ingen aning om hur jag skulle göra så jag lutade lite över sadeln ett tag, vilket inte hjälpte ett skvatt - däremot fick jag en liten chock när jag petade isär ventilen och all luft plötsligt rymde ut med ett skarpt väsande.
Det gick ganska lätt att få av däcket, men den trixiga biten kom när jag insåg att jag glömt ta med en vattenbalja till att sänka ner slangen i för att hitta igen punkteringen. Eftersom jag redan vänt cykeln upp och ner och satt igång orkade jag inte gå upp och hämta något lämpligt, istället öste jag upp en liter diskmedelsskum ur skurhinken och lyckades få det vattnet så klart att jag kunde upptäcka hålet. Att pilla med limmet och lagningslappen var förstås tidskrävande, men det gick ändå bra och slutligen fick jag även däcket på plats igen. Precis när jag var färdig började det störtregna och blåsa, men jag passade på att rengöra cykeln ändå - vad är väl bättre än regn för att sköja bort diskmedel? Nu är däcket lagat och cykeln ren, men jag känner mig ändå lite nervös över att punkteringen kommer att återvända imorgon när jag cyklar till skolan så håll tummarna nu så är ni snälla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar