Fabulös look

Igår kväll fortsatte utflyktsgänget med middag och filmmys. Vi såg Italienska för nybörjare, som är en av mina favoritfilmer, och så That Thing You Do, som är himla söt och trevlig. Den sistnämnda är dessutom otroligt snygg eftersom den utspelar sig på 1960-talet. Här är några bilder på Liv Tyler när hon ska sitta med i publiken då bandet spelar i tv. Hennes frisyr är bland det snyggaste jag har sett, helt klart bröllopsfrisyrsmaterial och klänningen går inte av för hackor heller.

Svart katt, vit katt

Om du någon gång vill se en film som är galen och bra och märklig och charmig på samma gång, så tycker jag du ska se Svart katt, vit katt av Emir Kusturica. Man skulle kunna säga att den handlar om ett gäng småskojare och några kärlekshistorier på Balkan, men det räcker liksom inte till för att beskriva den färgstarka och njutbara filmen. Så se den bara istället, så förstår du.

Vissa saker är värda att dö för?

Nu är det dags för lite mer Stolthet och fördom här. Situationen är att Jane blev inbjuden till systrarna Bingley på en tête à tête och modern tvingade henne att rida eftersom hon hoppades att regnet skulle innebära att Jane blev bjuden att stanna över natten.

"Jane var därför tvungen att rida och hennes mor följde henne till dörren med många vänliga spådomar om fult väder. Hennes förhoppningar gick i uppfyllelse, Jane hade inte varit länge på väg förrän det började regna häftigt. Hennes systrar var oroliga för henne men modern var förtjust. Regnet fortsatte hela aftonen utan uppehåll, Jane kunde säkert inte komma tillbaka.
- Det var verkligen en god idé av mig! sade mrs Bennet mer än en gång som om det var hon som hade framkallat regnet. Inte förrän morgonen därpå kom hon dock underfund med hela framgången med planen."

Det kommer ett brev från Jane där hon berättar att hon blivit riktigt sjuk och måste bo på Netherfield några dagar. Mr Bennet, som är den totala motsatsen till sin fru, fäller följande dräpande kommentar: "Nå, kära du, sade mr Bennet när Elizabeth hade läst biljetten högt, om din dotter skulle bli riktigt sjuk - om hon skulle dö, skulle det vara en tröst att allt hade inträffat under jakt efter mr Bingley och på din befallning."

Mer av Holmsund

Utflykt vid havet

Idag blev det en lovely utflykt till Holmsund som ligger några mil utanför Umeå, vid havet. Det var första gången jag kom så långt utanför stan och det kändes alldeles ljuvligt. Tyvärr var det inte lika varmt som det var i mitten av veckan, så jag frös något otroligt trots alla lager med kläder, men det var värt det. Jag är något av en romantiker (alltså naturromantiker à la Goethes Werther) så jag känner mig alltid upplyft till själen när jag varit ute i naturen.

Första frysningsfasen: jag virar in mig i filtar.

Malin och Daniel gör eld.

Vackert!

Marshmallowgrillning, gott men kladdigt.

Jag och Malin (som ger mig kaninöron), observera frysningsfas två med en fleecejacka utanpå alla övriga kläder. Det är seriöst kallt vid havet, alltså.

Mer prinsessigt blir det inte

Den här drömklänningen syns i senaste Damernas Värld: "Tvådelad klänning med spetsprytt sidenliv och kjol av shantungsiden med plisserade volanger, 19 000 resp 65 000, Lars Wallin Couture."

Typsnittsprov

Jag vet verkligen inte var den här kvällen tog vägen, jag började bara titta på några länkar och greja lite i Photoshop och så var den puts väck - här ovan är ett litet smakprov på några snygga typsnitt jag hittade.

Nu ska jag lägga mig och läsa bok nr 2 i serien The Stanislaski Brothers. Bra uppladdning inför morgondagen då det förhoppningsvis blir en utflykt till havet.

Satsa på en inlandsbo?

Jag läste en så fin artikel om en ny avhandling som handlar om myterna kring kärlek och den norrländska glesbygden. Det var liksom ett glädjande resultat att de intervjuade männen längtade efter kärlek och att få leva sitt liv tillsammans med någon som har humor och ärlighet - och hon fick gärna gilla att köra skoter. Rörande nog blev flera av de intervjuade männen kära i den unga ogifta forskaren under intervjuprocesserna. De levde heller inte upp till myten om den inbundne norrlänningen som har svårt att prata om känslor. Man kanske skulle göra en Men in Trees och flytta till inlandet? Fast det var ju det där med skoteråkandet, förstås, det är ju där jag fallerar totalt.

Ambitiöst är bara förnamnet

Dagens tema på praktiken var storgruppsredovisningar av elevernas PA100, det vill säga Personligt Arbete 100p (tror jag åtminstone). Det var treorna som redovisade, men ettorna och tvåorna var med som publik. Jag kommer ihåg när jag själv skulle göra specialarbetet, som det kallades på den tiden, och det går inte på långa vägar att jämföra med det här. Visserligen vill jag minnas att det bara var på 20 timmar istället för 100 så det är kanske inte helt konstigt.

Nåväl, idag har jag fått se Powerpoint-presentationer om arbeten som handlat om så vitt skilda saker som en dokumentärfilm om hur misshandel kan påverka en människa, ett konstnärligt statement om hur kläder kan tillverkas av skräp (med egen design + konstnärliga foton) och hur arbetet med att skapa en inspirations- och instruktionsbok för pyssel gått till (med helt otroliga illustrationer och foton). Det som från min horisont framstod som mest ambitiöst var en tjej som hade startat ett eget företag för att hantera sitt fotograferande och gått igenom hela byråkratin hos skatteverket etc. Dagens ungdom är med andra ord inte rakt igenom en förslappad tv-spelsgeneration.

Ljuslyktor

Jag älskar de här ljuslyktorna, det är så vackert när ljuset skiner igenom det perforerade.

Bild från Peek Keep

Vacker på utsidan och insidan

Bilder från Feinedinge

Orientaliskt och romantiskt

Ett litet urval av fina inredningsgrejer från Monsoon. Jag har flera inredningsstilar som jag gillar och den här orientaliskt romantiska stilen är en av dem. Favoritsaken ovan är den blå burken, den är så fin och pastellig.

Bilderna i collaget från Monsoon

Rosa fåtöljer

Den här bilden är fabulöst snygg, det är från den där filmen med Renée Zellweger och Ewan McGregor som jag inte kommer ihåg namnet på och som var mer snygg än bra. Men åter till bilden. Jag säger bara en sak: fåtöljerna! Jag vill ha dem! Jag vill äta upp dem! Jag vill leva och dö i dem!

Bild från Blogway Baby

Tips till alla barnaföderskor

I fredags fick min charmerande klasskompis Eva en liten son och efter att ha fått ett SMS om det hela skrev jag tillbaka och frågade hur det var och gratulerade henne. Detta är kvinnan som för någon månad sen (i ett hormonrus) shoppade lyxsmink som hon skulle använda efter förlossningen för att vara en riktigt glamourös mamma. Jag frågade om sminket hade fungerat bra och fick till svar att det fungerade så bra att hon blev ivägsläppt bara sex timmar efter förlossningen istället för att få stanna någon dag. Idag sprang jag på henne och lilla familjen på Åhléns och hon såg oförskämt fräsch ut för att ha fött barn för bara fem dagar sen, så jag antar att glamoursminket faktiskt hade en uppiggande effekt. Det är ett bra knep att komma ihåg inför framtiden.

Vissla inom familjen

Ibland har folk bara så hysteriskt roliga funderingar. Jag sitter och läser frågor till etikettsexperten Magdalena Ribbing på DN och ramlade nyss över en fråga som lyder som följer:

Fråga: I min familj visslade vi alltid på varandra, en speciell melodisnutt, som var "vår". Det kunde handla om att tillkalla uppmärksamhet eller att hitta varandra ute på stan, eller att vissla in mig till middagen när jag var barn. Min man tycker inte om att jag visslar på honom. Han tycker att det är som att vissla på en hund, att det är nedlåtande på något sätt. Men det tycker inte jag. Att man inte visslar på serveringspersonal i restauranger är helt självklart för mig. Men visst borde man väl kunna vissla inom familjen?

Svar: Tycker du inte att man även i en nära familj bör anpassa sig till varandra? Och att det då är enklare att låta bli något som stör en annan familjemedlem än att driva sitt ärende till fortsatt oenighet?

Sol, kaffe och romantik

Boktips 1: Catherine, Amanda & Lilah. Boktips 2: Suzannah & Megan

De tre senaste timmarna har jag spenderat på ett alldeles underbart sätt. Jag har suttit i linne ute på mitt tak med en liten picknick bestående av kaffe och en bit kladdkaka jag hade i kylen. Alldeles magnifikt trevligt faktiskt.

Förutom kaffet hade jag en bok som sällskap, de senaste dagarna har jag plöjt romantikböcker så att det står härliga till. Den jag nu strax läst ut är en del i en serie som jag verkligen kan rekommendera. Det är författaren Nora Roberts som har skrivit böckerna och jag måste säga att hon är alldeles utmärkt duktig på att skapa karaktärer som man tycker om. Den här serien, The Calhoun Women, handlar om en familj som bor i ett kråkslott på en ö utanför Maines kust. Varje syster har sin egen bok och för varje sida jag läser vill jag mer och mer flytta dit. Jag skulle säga att det är lite som Rosamunde Pilcher fast mer romantiskt, och det kan ju knappast bli fel.

Bilder från Amazon

Tyngden på dalskidan

Idag kom det här ljuvliga vykortet neddimpande i min brevlåda, det är från en kompis som är på skidsemester i Chamonix. Innan hon åkte pratade vi om skidåkning och jag sa att jag, trots alla mina år av skidåkande, bäst gillar att liksom glida fint och lugnt ned för backen och starkt ogillar när det är brant. Hon är helt ny på skidfronten med har ändå börjat göra hopp och annat vådligt som att kasta sig utför svarta backar.

På baksidan av vykortet berättade hon att skidläraren helt verkade sakna proportioner för vad som var säkert och inte, och att hon lyckades landa lite konstigt efter ett hopp och därför fått tillbringa dagen med att sola på hotellets bakgård istället (iförd bikini eftersom det är 25 grader varmt där!). Med andra ord fick framsidesbilden genast en ironisk betydelse. Ja, vad ska man säga? Skidåkande är farligt, helt enkelt. Om man inte glider nerför lite graciöst som mademoisellen på bilden.

Kärleken väntar

I Umeå finns det två graffiti-texter som alltid gör mig lite extra glad. Den ena står skriven på en mur i närheten av min och Sofias promenadmötesplats. "Sträck på dig tjejen!", står det, och jag blir alltid uppmuntrad av det. Den andra texten har någon sprayat längs med Svingen, den onådigt branta och långa cykelbron mellan stan och sjukhuset. Där står det "Kärleken väntar" och det är också fint och trevligt att läsa när man flåsande börjar närma sig den övre tredjedelen av bron.

Krittavla + vaser

Mysigt och inspirerande

Bild från Design*Sponge

Rosa dörr, en självklarhet!

Jag läste precis en absurd artikel om hur en cerise dörr på en frisörsalong upprört Ystad kommun. Dörren i fråga är, som synes på bilden, alldeles ljuvligt snygg och jag kan inte alls förstå varför det skulle vara mer offensive att ha en rosa dörr än en tomatröd eller senapsgul. De färgerna är minst lika starka, bara andra (fulare) nyanser. Det är hög tid att rosa, lila, turkost etc. blir en del av den accepterade färgpaletten när det gäller hus. Punkt slut.

Bild från Aftonbladet

Grafisk lycka

Dagens enda lektion (lyxtillvaro, jag vet) har flutit på utan problem. Jag har varit behjälplig i infokampanjarbetet och till och med rättat några språkfel. Min handledare pratade lite om Pantone-färgsystemet, vilket var väldigt intressant. Jag fullkomligt älskar det tjocka häftet med färgkartor, som en solfjäder med underbara rosa färger. Eller alla färger finns ju med förstås, men det var till de rosalila färgerna mitt öga genast drogs. Om det inte vore för att den kostar 1500 kr skulle jag lätt köpa en, då skulle jag alltid kunna hitta precis den rätta färgen till mina små Photoshopprojekt. Lovely.

Bilder från Pantone

Barnboksromantik

Jag såg precis Miss Potter med Renée Zellweger i huvudrollen och jag tycker den var alldeles förtjusande. Beatrix Potter är en av de mest kända barnboksförfattarna i världen och böckerna är fulla av hennes underbara illustrationer. Filmen berättar om hur det gick till när hon äntligen fick sina böcker publicerade och samtidigt, vid 32 års ålder, träffade sitt livs kärlek. Filmen är både sorglig och fin och de viktorianska miljöerna gör alltsammans extra trevligt förstås. Se den och må lite extra bra!

Bild från Gutenberg

Förtrollande charmigt

Igår såg jag några avsnitt av 60-talsserien Bewitched och blev faktiskt lite förtrollad. Jag var rädd att serien skulle vara sådär påfrestande hysterisk som gamla serier ibland kan vara, men även om den ibland nosar på gränsen så tycker jag att den var ganska underhållande. För de oinvigda kan jag avslöja att serien handlar om en häxa som träffar en dödlig, tycke uppstår och de gifter sig. Först efter bröllopet berättar hon för honom att hon är en häxa, han blir förståeligt nog chockad men finner sig ändå i situationen.

Serien handlar sen om lite vardagshändelser, kryddade med magi. Som hur en stroppig väninna till maken som lägger an på honom får sitt straff av häx-frun, då denna ser till att hon nyser så att peruken trillar av, får spenat på tänderna och sätter armbågen i soppan. I det senaste avsnittet ska de titta på ett hus och på praktiskt häxmanér kunde huvudpersonen ta till magi för att se hur den döda trädgården skulle se ut om den var frodig och levande, samt hur inbjudande det tomma huset vore med rätt möbler. Så himla praktiskt!

Två kassar fulla av romantik

I den typen av rensningsiver som bara kan komma sig av att man ska flytta hade Sofia fyllt hela sängen med böcker som skulle slängas. Böckerna var av typen romantiska romaner (ofelbart de bästa) och trevligt nog kunde jag välja ut precis vilka jag ville. När jag åkte hem hade jag två kassar fulla med böcker av det mer dramatiska slaget med mig. Nu ska jag ta med mig en av dem ut på taket och förflyttas till 1800-talets England och stiliga libertiner samtidigt som jag blir lite brun. Lovely.

Bild från Amazon

Stärk det svaga hjertat, böj det vilda

Igår visade Sofia mig några fina gamla böcker hon hade, en av dem var Esaias Tegnérs samlade verk. Den svenska nationalskalden och språkprofessorn har skrivit några väldigt fina dikter och efter att ha läst upp dem för Sofia hittade jag denna pärla. Jag blev speciellt tagen av bilden om att döden är som att bli flyttad ur tidens seminarium, mycket passande metafor för en lärares liv och gärning.

Till en skollärare
Vid hans installation

Fyll ditt ändamål, ty vigtigt är det,
du, som ammar blomman af vårt land!
Mer än menskolycka, menskovärdet
anförtros uti din hand.

Mins, att en gång tidehvarf, som komma,
fordra din förmyndarräkning in,
och att tacksamhetens ros vill blomma
ibland grafvar helst på din!

Lef uti det goda du kan bilda! -
hvarje ädel lefver helst deri.
Stärk det svaga hjertat, böj det vilda,
lär oss blott att menskor bli!

att när döden en gång skall oss flytta
ut ur tidens seminarium hän,
icke utan frukter, utan nytta
blommat dina unga trän.

Esaias Tegnér

Äntligen en hallampa!

Min hallbelysning har länge varit ett problem, eftersom toadörren ofelbart kommer att stöta i vilken lampa jag än sätter upp där. I två års tid har det alltså bara hängt en glödlampa i en sladd där, vilket förstås varit oerhört fult. Den senaste tiden har jag dock börjat tänka om kring min lampsituation och insett att man väl helt enkelt får se till att öppna toadörren lite försiktigt och att det då går alldeles utmärkt att ha en lampskärm där. Min första tanke var att köpa en bred men låg skärm på en second hand-affär och klä om den i samma tyg som är på min skärmvägg men idag hittade jag en annan lösning.

Det var på kyrkans second hand-affär som jag gjorde detta fynd, en skärm för 25 kronor. Det roliga är att den egentligen ska sitta fast på en bordslampa, men jag valde att klämma fast den på glödlampan underifrån istället och voila! En söt, hallonrosa hallampa är född.

Eftertankes-shopping

När vi var inne på Åhléns provsatt vi några trädgårdsstolar som stod uppställda bredvid ett bord med diverse trädgårdspynt. Jag och Sofia kom fram till att det här med eftertankes-shopping vore något. Dels vore det väldigt skönt att när helst man vill kunna slå sig ner i en strategiskt utplacerad stol, det skulle göra mycket för trötta fötter och gnälliga humör.

Den andra stora vinsten är att man skulle handla mer smart då. Vissa saker impulshandlar man ju eftersom de ser så söta ut, men egentligen hade det kanske räckt lika bra att bara se på dem ett tag i affären. För mig gäller detta exempelvis pappersvaror av de flesta slag, jag kan dra hem hur många skrivblock och pappersmappar som helst utan att ha någon som helst användning för dem. Då är det bättre att bara gå/sitta och njuta ett tag av de tyginbundna skrivböckerna och sen känns sig nöjd. Andra saker kanske man behöver ha framför sig en stund för att man ska förstå storheten i dem. Då är det ju helt perfekt att sitta och prata med en vän medan man liksom vänjer tanken vid att det till synes oansenliga man ser på bordet framför sig är precis det som skulle binda samman hela ens inredning. Tanken är svindlande.

Ein Stadtbummel

Jag är precis hemkommen från en stadstur och känner mig helt slut till kropp och själ. Vissa dagar känns det som att man inte riktigt klarar av att tampas med andra cafébesökare om det enda lediga bordet, eller att dränkas av kläder och klädställningar inne på H&M. Det där man ser i gamla filmer börjar kännas allt mer lockande, ni vet när man sitter i en bekväm fåtölj och smuttar på ett glas champagne medan mannekänger visar upp kläderna för en och man bara pekar vad man vill ha.

Nu var det inte bara jobbigt förstås, inte ens mestadels, det är mest min trötthet som fokuserar på det negativa. Vi hade trevliga samtal över en latte på Kafé Station, provade rouge och ögonskuggor på Make Up Store och åt onyttig men god lunch på Max. Dessutom hittade jag en underbar skinnbörs till fyndpris precis innan vi skulle åka hem. Finfint, alltså.

Mitt asiatiska jag

Sofia skickade precis över den här bilden på mig från påskfesten och jag måste säga att jag blir överrumplad varje gång jag ser mig själv med rakt hår för att det ser så ovanligt ut. Dessutom tycker jag att jag ser väldigt asiatisk ut, med den här frisyren; på kändis-lookalike-sidan fick jag nästan bara upp asiatiska träffar med en annan av påskbilderna. Mycket spännande, hur som helst, jag tror jag döper mitt japanska alterego till Moachi. Om ingen har något annat bättre förslag, förstås!

Änglasång

Jag brukar ju nästan aldrig musikblogga, men jag hörde precis en så fin låt som jag måste tipsa om. Det är en amerikansk singer/songwriter vid namn Stephanie Dosen, som sjunger så vackert, läs artikeln om henne här och gå direkt till sången här. Det här är en skiva jag definitivt måste införskaffa.
Bild från Graphics

Hjärter ess

Jag photoshopade lite och provade en sak jag såg på skolan idag. Ett av tillbehören jag skapade till bilden var hemmagjorda spelkort, som jag tycker är mycket finare än de vanliga. Typsnittet jag skrev A:et med har inte så hög läsbarhet, men vad gör väl det när det är underbart vackert och supersnirkligt. Jag är alldeles för att välja bort den fula tomatröda färgen som vanligen misspryder korten. Time to gamble, då.

Meddlesome mother

Dags för dagens Jane Austen-citat då. Här har den väna Jane blivit inbjuden till en tête-à-tête med systrarna Bingley (vars bror hon är kär i) och hennes mors glädje vet inga gränser, inte heller planerna för att göra visiten så lång som möjligt. Elizabeths vassa kommentar är också underbar:

- Kan jag få vagnen? frågade Jane.
- Nej, kära barn, det är bäst att du rider. Det ser ut som det skulle bli regn och då måste du stanna över natten.
- Det skulle väl vara härligt, sade Elizabeth. Bara man kunde vara säker på att de inte erbjuder sig att skjutsa henne hem.

Det mest rosa och söta

Jag sitter just och tittar på Legally Blonde och blev inspirerad att blogga in några snygga bilder från andra filmen. Den är ju inte alls lika bra som första, men ändå snygg och rosa.

Some serious scrapbooking!

Drömgarderoben

Fantastiskt snäckskalsspegel

Elegant i dräkt och enorma pärlor

Romantiskt och rosa bröllop

Lyxshopping

Idag blev det världens lyxshopping fast till ljuvliga priser. Sen i höstas har jag suktat efter den svarta skinnväskan med magentafärgad insida, men eftersom den varit rätt dyr så har det känts lite ovärt. Så idag var det halva reapriset på den, så jag kunde bara inte motstå den. Jag tycker att om man har velat ha något i ett halvår så måste man nästan få lov att köpa det. Jag passade dessutom på att köpa en brun skinnväska i lite mer klassiskt utförande för halva reapriset, perfekt när jag ska se ut som en seriös lärare. Det känns rent allmänt som att skinnväskor är min nya grej, jag älskar den lyxiga känslan.

Bostäder åt dem som sett bättre dagar

Det här citatet ur De hemliga rummen gillade jag, uppräkningar av olika slag är ofta fascinerande.

"Isak donerade sin förmögenhet - tvåhundra miljoner i dagens mynt - till Hirschka stiftelsen med bostäder åt dem som sett bättre dagar och till all upptänklig välgörenhet som skobeklädnad åt flitiga folkskolebarn, småbarnshem åt ensamma gravida flickor, hem för barn med nedärvd syfilis."

Om tedrickandets faror

Jag läste en förtjusande artikel om Carl von Linnés inställning till tedrickande. Han sa bland annat:

"Theet försvagar nerverne och hjärnan, vilket själva Chineserne tillstå; så är det icke underligt att The länge och ofta brukat, gör en darrhänt." Trots detta tyckte han att teet var bra "för dem som dagen förut plösat sin kropp med starka, skarpa och sega drycker". Carl von Linné själv drack "tre tassar var morgon, och coffe 2 tassar var eftermiddag".

Tedrickandet och andra ljuvliga saker kan ju vara svåra att sluta med när man väl fått smak för dem. Som han själv uttryckte det: "ett inrotat bruk kan inte avskaffas med förnuftsskäl". Väl rutet, von Linné!

Bild från Botanical

Svartvit skönhet

Otroligt snygg bild på Penelope Cruz

Tedrickandets drottning

Det här är jag: snirklor, ränder och te.

Fransk lyx

Vestibulen

Parken utanför

Jag älskar att läsa svulstiga familjekrönikor som den här. Det handlar om den judiska familjen Camondo som flydde undan spanska inkvisitionen till Italien. Efter att ha startat en framgångsrik bank, gjort kungen en tjänst och blivit adlade flyttade de till Paris där de lyckades tillskansa sig mark runt en nyligen anlagd park. Ett ståtligt hus var förstås en förutsättning för att få tillträde till societeten och i anslutning till Parc Monceau byggde de två bröderna varsitt pampigt hus.

Den ena av sönerna (som gifte in sig i societeten, men vars fru rymde med ridläraren) rev sen huset och lät en arkitekt rita ett hus som hade Marie Antoinettes slott Petit Trinaon som förebild och som skulle rymma alla 1700-talsmöbler. Sen följer en underbar och lång beskrivning av hur huset såg ut och sånt gör mig alltid lite knäsvag. Som att det fanns ett specifikt rum där porslinet diskades och ett annat där matsilvret blev rent. Vad säger man liksom.

Nej se det snöar!

Ibland vill man inte riktigt tro sina ögon, som när det plötsligt börjar snöa våldsamma mängder lapphandskar i mitten av april när man hoppades på solsken och värme.