Jag älskar att skriva och att arbeta med språket, men det är en del av det hela som alltid berett mig stora problem: titeln. Jag väntar alltid till sist med att namnge något och sitter då förgäves och funderar och provar mig fram, men inget låter bra. Det brukar ofta sluta med något tråkigt som endast beskriver vad det handlar om, eller så hemfaller jag till något putslustigt. Men alltid, alltid grämer jag mig över att jag inte kan åstadkomma den där titeln som sitter som ett smäck.Någon som däremot lyckades med det var konstnären Nils Dardel. Han målade en tavla som han döpte till, håll i er nu, Den döende dandyn. När jag läste det undslapp mig ett wooosh, för att det var så dramatiskt och bra. Tavlan i fråga var ju också lovely, se bara hur den döende dandyn ligger utfläkt med en spegel i handen. Och så hans vän som står till vänster och gör en mycket dramatisk handgest. Melodramatiskt, var ordet.
Bild från Norrköping.se
2 kommentarer:
Hej!
Du har en fantastiskt begåvad språkbehandling med bra flyt, som man sällan ser varken i tidningar eller bloggar. Det är ett rent nöje att läsa det du skrivit, bara på grund av språket. Läser du Dagens Nyheters och Svenska Dagbladets språkvårdarspalter? Om inte, kan jag rekommendera dem å det varmaste. Du kommer att tycka de är bra! För att inte tala om Grönköpings Veckoblads hemsida. Men det är ett annat kapitel.
Hälsningar Janne
Åh, tack så väldigt mycket! Så glad jag blir av att höra att du tycker så :)
Jag brukar läsa språkspalter lite sporadiskt och prenumererade tidigare på Språkvård - språkfrågor är ju, som du säger, mycket intressanta. Och Grönköpings Veckoblad kikade jag precis in på, och det var ju en alldeles charmerande hemsida!
Skicka en kommentar