Det är fascinerande att jag varje vår gör samma misstag på solningsfronten. Jag glömmer bort att min hudtyp inte är tålig medelhavsbo utan blek, solkänslig nordbo. Följaktligen borde varningsklockorna ringa när jag hör mig själv tänka saker som "det går nog bra att sitta ute i två timmar utan solskyddskräm trots att jag inte solat på nio månader". Tyvärr dränks varningsklockornas ljud alltid av min iver att snabbt få en fräsch, gyllene ton.
Idag är det ju fantastiskt fint väder här i Umeå, solen skiner och det är 15 grader varmt. Med andra ord var det ljuvligt att krypa ut på taket och sitta i solen medan jag pratade i telefon, fast jag borde naturligtvis ha smort in mig. Nu har jag istället vissa kroppsdelar som lyser stopplykteröda, fast jag har åtminstone fått lite fina fräknar i ansiktet, det kan jag ju glädja mig åt medan det ömmar och stramar på andra ställen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar