Det har sannerligen varit mycket dramatik involverat i mitt intervjuande. Sjuka lärare, massor av telefonsamtal och mailanden. Dagens händelser vann dock alla priser. Jag hade fått tips av min fantastiskt hjälpmsamma kontakt att det gick en buss till Vännäs kring 7.30 som skulle komma fram omkring 8.20 och vi hade bokat in att hon skulle möta mig vid ingången av sitt hus så att jag lättare skulle hitta. Jag tittade i tidtabellen och såg en buss som gick 07.35 och kom fram 08.20 så allt verkade ju tipptopp och jag kände mig mycket duktig när jag kom till busshållplatsen på sjukhuset några minuter före utsatt tid.
Skräcken kom när jag började titta på tidtabellen mest för att fördriva tiden och insåg att bussen gick 06.35 och inte 07.35! Det är helt typiskt mig att kasta om siffror på det sättet. Bussen jag hade behövt åka med gick 07.15 och var därmed helt förlorad. Det jobbiga var att nästa buss som skulle gå 07.40 endast gick från Vasagatan inne i stan och jag hade ingen som helst möjlighet att hinna dit. Djupt nedslagen ringde jag läraren jag skulle prata med först och sa att jag skulle bli sen och sen grep paniken tag i mig. Jag hade planerat mina intervjuer så att det var extremt tight även om jag skulle komma i tid och nu kändes det som att det skulle bli helt omöjligt att få ut allt jag behövde av dem.
Som tur var gick alltsammans över förväntan bra. Jag fick visserligen avbryta min första intervju efter tio minuter för att springa till lärare nummer två som hade ett tightare schema och sen tillbaka en snabbis till första för att sen rusa till nummer tre, tio minuter försenad. Men det gick i alla fall vägen och det känns som huvudsaken. Jag blir bara så less på mig själv som aldrig kan läsa en tidtabell rätt, det är inte första gången detta händer om man säger så, en gång läste jag på fel riktning när jag skulle åka till flygplatsen och fick ta taxi och en annan gång fattade jag inte att linjen inte gick hela vägen fram på just den avgången utan blev avsparkad halvvägs. Som att jag behöver extra spänning i mitt liv! Eller det kanske jag för allt i världen gör, men inte av den här typen i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar