Nu bloggar jag från ett snö-löst Luleå och resan dit var mycket bökig. Jag spenderade förmiddagen med att frenetiskt packa och fixa alla miljoner småsaker som alltid måste ordnas innan man åker bort. När jag sen äntligen kom fram till sjukhuset var bussen försenad. Riktigt försenad. Efter en halvtimme kom första bussen, men den var proppfull så ingen fick komma ombord. Ett tag senare kom en till buss som bara hade några platser kvar, jag hade kunnat komma med på den fast jag hade inga kontanter och bussen tog inte kort. Alltså fick jag vänta ytterligare ett tag. Sen kom det en extrabuss, fast den skulle bara gå till Skellefteå. Det slutade med att vi stackare som blivit kvar fick åka med den i alla fall så sa busschauffören att han skulle ringa och se till så att vi blev upplockade i Skellefteå. Han var för övrigt den första chaufför som var trevlig och gav något slags svar om vad som pågick.
Väl ombord på bussen satt jag påbylsad hela vägen eftersom jag var totalt nedkyld efter att ha stått ute i kylan en timme och väntat. Det positiva var att bussen jag åkte på var ganska tom så jag kunde bre ut mina tillhörigheter lite och satt i lugn och ro och löste ett korsord i Svensk Damtidning och mumsade lussebullar. Bussen fick åka till Piteå innan vi hann ikapp en annan Haparandabuss och där fick vi hoppa över och tränga ihop oss med alla andra resenärer. Slutligen kom jag alltså hem, men det var en mycket kaosartad upplevelse och man kan aldrig sluta förundras över att bussbolagen inte lär sig att det ALLTID är många som vill åka hem över jul. Så svårt kan det väl inte vara tycker man.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar