Ikväll var det dags för släktfika hos oss och det var precis lika trevligt som vanligt även om jag och alla kusiner var alldeles trötta. Jag vet inte vad det är i luften, men det måste vara den här slitiga hösten som tar ut sin rätt. Jag önskar att jag kunde vara helt ledig och verkligen kunna slappna av utan att känna att jag borde skriva en massa på min uppsats, men tyvärr går det ju inte. Tyvärr känns det inte som att det kommer att bli så mycket bättre heller, om jag får jobb (vilket jag ju helst vill) så kommer det vara oerhört tufft och uttröttande och om jag inte får jobb så kommer det att vara pressande också eftersom jag är arbestlös och måste oroa mig för pengar då jag heller inte är med i A-kassan.
Ibland känns det som att man borde flytta till någon söderhavsö och livnära sig genom att öppna en liten bokhandel eller något och bara koncentrera sig på att ta det lugnt och njuta av livet. Det kommer säkert att kännas bättre snart, men tills den här uppsatsen är färdig så har jag verkligen ett ok på mina axlar.
1 kommentar:
Människan har alltid ett val att göra, hur hon ska förhålla sig till omvärrlden. Se det positiva eller det negativa, se möjligheter eller hinder, se utmaningarna eller problemen... Anta utmaningen, se möjligheterna och lev livet!
Skicka en kommentar