De senaste veckorna tycker jag det har blivit så att jag sett saker om övergivna hundar överallt. Kanske för att jag har gått från att inte gilla hundar till att ha en hundplats i hjärtat, jag vet inte. Först var det en kvinna på flickr som börjat jobba ideellt med att ta hand om övergivna hundar och som själv blev så kär i en stackars utsvulten hund att hon tog hand om den. Det är hjärtskärande att läsa berättelserna vid hennes bilder, jag sitter bara och gråter hela tiden.
Och just nu ser jag på Mannen som kunde tala med hundar på TV4+, där Cesar är i Mexico på ett hundhärbärge. Han och kvinnan som sköter organisationen skulle välja ut fem hundar som de kunde ta med sig tillbaka till Californien och det var så hemskt att veta att majoriteten av alla de söta valparna inte kunde få komma med och inom några dagar skulle bli avlivade. Det bara stockar sig i halsen och jag vill ta hand om allihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar