Jag älskar att läsa Sköna Hem och drömma om den dagen jag har ett eget hus att inreda. Tills dess piffar jag hela tiden till min lägenhet på olika sätt och har i min dator tusentals fina bilder från olika design- och inredningsbloggar. Jag tycker om att spara på saker som inspirerar mig och det är väldigt kul att tänka på hur jag kan göra mitt hem mer trivsamt, men samtidigt måste jag hela tiden se till att hålla mig på rätt sida gränsen. Ibland uppfylls jag av en stress för att jag aldrig kommer att kunna skapa ett så fint hem som jag vill. Är det inte ekonomiska begränsningar så är det fråga om plats eller att saken jag har sett bara finns att köpa i USA.
Igår läste jag en artikel i DN som handlade om nutidsmänniskans tendens att begränsa lycka till konsumtionen och definierar sig själv genom sina köp (ungefär) och den fick mig att återigen tänka på det här ämnet. Inte för att jag alls känner igen mig i det statusjagande som artikeln beskrev, eller att mitt liv endast går ut på att konsumera och omge mig av fina ting, men det kan ändå vara bra att påminna sig själv ibland. För mig handlar det nog hela tiden om att hitta någon slags balans tror jag, att kunna se saker och bli inspirerad av dem utan att känna stressen av att vilja köpa allt fint jag ser. Det finns trots allt en väldigt stor glädje i färg och form, det får man inte glömma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar