En lätt ålderskris

Igår tittade jag på Studio Sumo i SVT, sportmagasinet som pratar om allt som händer i Friidrotts-VM. Förutom ingående analyser och spekulationer kring avklarade och ogjorda grenar hade de ett reportage om den gyllene årgången 1982. De visade upp säkert tio sportstjärnor som alla var födda detta år och som hade lyckats väldigt bra. Nu känns det inte som någon datummagi det här, snarare är det förmodligen en ganska stor chans att 25-åriga sportstjärnor är på topp och nästa VM är det väl 84:orna som gör bra ifrån sig. Det var dock inte det som var poängen med mitt inlägg.

Sen födseln är man ju väldigt indoktrinerad kring det här med vilket år man är född och man har alltid hängt mest med såna som är av samma årgång som en själv eftersom man gick i samma klass etc. etc. Nu när jag hörde att 82:orna var briljanta och såg bilder på stjärnor som jag skulle gissa var minst 28 år gamla så fick jag en liten ofrivillig ålderskris. Personer som är framstående på olika sätt har ju liksom alltid varit flera eller åtminstone något år äldre än en själv. Men nu är det plötsligt jag som är äldre, min årskull är liksom lite passé. Som jag sa till Anna så insåg jag att det är alldeles för sent för mig att bli höjdhoppsstjärna - även om just det aldrig känts som min främsta dröm. Men det handlar liksom snarare om möjligheten att bli det än en ren och skär önskan. Turligt nog kan jag ändå trösta mig med att 26 år inte är speciellt gammalt i andra branscher än elitidrottens och möjligen fotomodellandets. Så det är ganska ok ändå.