När jag nyss hällde sköljmedel i tvättmaskinen kom jag ihåg en rolig anekdot som inträffade på Maxi för drygt ett halvår sen. Jag skulle köpa sköljmedel och som alltid när det gäller såna inköp är jag väldigt omständlig och luktar på alla alternativ innan jag kan bestämma mig. Jag hade bara börjat min luktningsrunda när en kille som hade stått ett tag vid hyllan och sett frågande ut frågade mig om jag kunde rekommendera något sköljmedel. Jag sa att det jag hade sist inte fanns kvar så jag var tvungen att hitta ett nytt som luktade gott, och att det inte var det lättaste med tanke på alla äckliga lukter som fanns. Han sa att han i så fall skulle vänta tills jag hade hittat ett som var bra så skulle han ta samma.
Så jag gick runt och sniffade medan han då och då flikade in med frågande ton "kanske syrén?" och dylikt. Rätt kul med tanke på att de där blomdofterna oftast luktar oerhört stark tantparfym blandat med klorin. Hur som helst så hittade jag en sort som luktade gott till sist, jag tror det var mango/citrus och jag sa att den här var bra. Då sa han, bra då tar jag den, tack så mycket för hjälpen! Det kändes lite som en inledande scen från en romantisk komedi med Meg Ryan, "ljuv musik uppstod bland mjukmedlen" eller något liknande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar