En sak som jag har insett när vi på skolan har pratat om hur en bra lärare är och vilka egenskaper han eller hon bör ha är följande: att vara lärare handlar om att vara människa. Det är en komplex blandning av social kompetens, kunskap om ämnet och livet, ödmjukhet, nyfikenhet, omtanke, humor med mera, med mera. Alla de egenskaperna är såna jag själv strävar efter att bättre behärska eller sidor av mig själv jag vill utveckla. Just begreppet utveckling är intressant, vår lärare sa här om dagen att tanken är att vi på lärarprogrammet ska lära oss saker och utvecklas som människor. Vi ska inte vara samma personer efter att vi har genomgått utbildningen som när vi började.
Jag personligen har som inställning att det är en förutsättning för livet självt att man ständigt utvecklas och lär sig nya saker, förstår nya aspekter av tillvaron. Man måste liksom vara beredd på att hela tiden stöta på situationer eller människomöten som tvingar en att utvärdera sig själv och se vilka delar av ens jag som behöver slipas lite extra på. Vissa människor verkar vara så förtvivlat rädda för att skåda sig själva i vitögat, men resultatet är så väl värt mödan enligt min mening. Det handlar om någon slags harmoni tror jag. Det är det som hjälper mig att se meningen med de jobbiga saker som inträffar då och då i ens liv. Jag har som mål att lära mig allt jag kan av varje svårighet jag går igenom, att suga ut varje visdom, varje kunskap om mig själv som bara går att finna. Resten får man bara lära sig att stå ut med och låta tiden ha sin gång med, det tror jag är hemligheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar