Sådär! Nu har jag äntligen läst klart värdegrundsboken. Jag inser att det naturligtvis hade gått mycket fortare om jag hade satt mig ner och verkligen kastat mig in i det hela med stor koncentration istället för att läsa den sittandes vid datorn och ta pauser hela tiden för att chatta, blogga, läsa artiklar och googla saker. Men men, nu är det ju klart åtminstone.
Jag stötte på ett annat fascinerande citat i boken, den här gången handlade det om hur den goda ledarinnan skulle vara, hon som skötte Barnträdgårdarna. Hon bör bland annat:
- ha barnatycke (en medfödd gåva)
- ha humor och ett jämt och glatt humör
- vara optimistisk (så att hon aldrig förtvivlar om ett barn)
- kroppsligen och andligen genomsund (en sjuk och trött ledarinna borde små barn förskonas från)
- ha god kultiverad smak
- alltid vara fräsch och välvårdad
- vara händig och uppfinningsrik och ha en skapande förmåga att kunna åstadkomma trevliga saker av nästan ingenting
- helst vara musikalisk och ha en "samlande" röst
Fascinerande, verkligen. Förutom att hon uppenbarligen måste vara en övermänniska (vilket för övrigt vi lärare av idag också förväntas vara enligt läroböckerna) så tycker jag speciellt om punkten att hon ska "kunna åstadkomma trevliga saker av nästan ingenting".
(Orlenius, Kennert (2001): Värdegrunden - finns den?, s 57)
2 kommentarer:
Jag är väldigt svag för den sista punkten också. En samlande röst, vad mer kan man önska sig?
Jaa, visst är det märkligt? Jag menar: inte nog med att elever, föräldrar och rektorer förväntar sig att vi lärare är övermänniskor (ofta känns det så iaf) - till och med i den kurslitteratur som blivande lärare läser står det mellan raderna att lärare bör ha övermänskliga egenskaper. De som forskar i pedagogik och skriver böcker i ämnet borde väl åtminstone de kunna se förbi sådant trams?
/Annika
(som äntligen har hittat tillbaka till din blogg :))
Skicka en kommentar