Bra med kloka vänner!

Jag sitter och tragglar med mitt tentapluggande, men jag hann med en liten paus för att prata med Sofia på msn. Hon sa en så bra sak, fast det var lite hårt för en superanalyserare som jag att höra det, men jag insåg att det förstås är helt sant. Hon sa att oro blir man inte av med genom att fundera över vad man kan göra åt den, oro måste man bara släppa. Bara sådär. Andra saker kan man analysera sig igenom (även om man i ärlighetens namn ju inte kan komma till full förståelse där heller), men just oro är det bara bortkastad tid att försöka förstå sig på. Den blir nog snarare bara större om man arbetar med den på det sättet. Det var en ytterst tänkvärd liten livsläxa.