Jag tycker om origami, den japanska pappersvikarkonsten. Det är något så vackert med att ett platt papper kan bli till en blomma, ett djur eller en stjärna. Instruktionerna ser alltid konstiga ut, det känns omöjligt att det konstiga papperstrasslet man håller i sin hand faktiskt kan bli till en svan. Men det handlar om tillit tror jag, att våga följa instruktionerna även när de inte verkar logiska, att gå lite i blindo. Och så när man minst anar det blir plötsligt allt begripligt och man kan se målet framför sig, resultatet av arbetet. Jag tycker det känns som en tröstande tanke, att det finns en mening med saker och ting även när man inte kan se den. Att det man går igenom av jobbigheter många gånger blir begripligt först senare. Tillit, bara.
Bild från Shadows
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar