Vissa har "det"

På tal om dedikerade pedagoger så är jag ytterst förtjust i min lärare på Ck1:an. Nej, det är inte Snygg-Leif jag talar om, utan min klasslärare Gunnar. Innan han började jobba på universitetet (för typ 15 år sen), jobbade han som mellanstadielärare och det märks lite tycker jag, fast på ett positivt sätt. Lektionerna som följer upp föreläsningarna är inte obligatoriska att komma på, men han för ändå närvaro och har koll på om någon missar många lektioner och i så fall pratar han med den. Han menar att det är svårt att klara kurserna utan att delta i diskussionerna på lektionerna och, som han sa någon gång, så han det som sitt ansvar att se till att ingen faller utanför. Lite som en klassföreståndare eller extrapappa. Och så har han ett sätt att titta på oss när vi pratar på lektionerna som att det vi säger är det mest intressanta i världen, fast det mesta kanske är ganska självklart. Precis sån vill jag också vara när jag börjar jobba som lärare.