Johanna bakar dinkelmuffins medan diskmaskinen surrar hemtrevligt i bakgrunden. På golvet ligger Edvin i sitt baby-gym och jollrar och skrattar. Jag sitter och läser om vad kändisarna har för sig på aftonbladet.se. En väldigt behaglig tillvaro alltså. Snart ska vi se "Att göra en pudel", en svensk film som väl kan vara sådär lagom charmig eller pinsamt dålig - återstår att se vilket.
Jag har träningsvärk i armen efter att ha burit runt på Edvin, men det är en trevlig form av träningsvärk. Varje sekund jag kan gulla med det lilla charmtrollet är värt vilken form av smärta det än kan anta. Hans mage är len som... en babys? Så skrattar han jättestort när man ler mot honom och gör små grimaser. Han är ett sånt där exemplariskt barn som alla drömmer om, som inte skriker konstant utan anledning utan för det mesta är nöjd och glad. Så har han underbart söta veck av hull överallt på kroppen, det roligaste stället är där tårna börjar. Jag är lite kär kan man nog säga, fast det bästa är att han inte är min. Jag behöver inte byta blöjor på honom eller gå upp klockan 5 på morgonen och mata. Lånad baby är lycklig baby, kanske man skulle kunna säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar