Ytterligare en mastodontdag på jobbet är till ända. När jag kom till jobbet fick jag reda på att jag igår hade tagit gruppreklam från måndagens pall. Det innebar två saker, för det första att jag var tvungen att ta gårdagens reklam idag och för det andra att jag hade orsakat ett stort rabalder hos de företag som var med i måndagens Svepet, eftersom folk i shoppartagen nu kom och frågade om de varor och erbjudanden som skulle komma först på måndag. Yeay.
Rent konkret innebar det för mig att även denna dag blev en riktig skitdag, för att vara lite vulgär. Det var mer post än igår, jag hade gruppreklam till alla hushåll (dessutom två olika sorter att hålla reda på), plus att jag hade 200 IKEA-kataloger att dela ut. Dessutom är det den här värmeböljan i kombination med mitt något konvalescenta tillstånd. För att förhindra samma darrkollaps som igår gick jag till Konsum på rasten (som ligger i samma byggnad som kontoret) och köpte en ciabatta och en Risifrutti med lågt GI att äta mellan de två vändorna.
Det gick hyfsat bra på turen, jag lyckades hålla humöret uppe tack vare min zen-attityd igen. Jag tänkte tankar som att "bara jag är klar till 17 då friidrotten börjar så gör det inget" och "tänk så mycket pengar jag tjänar". Men vid 14 när jag kom in för att ta andra vändans post och jag egentligen skulle ha slutat var jag faktiskt nära tårarna igen. Den här totala värmen gör att jag liksom bara inte orkar mer. Rent fysiskt känns det som att kroppen kommer att bara lägga av. Jag fick tacknämligt nog hjälp av en av de gulligaste brevbärna som tog halva den resterande postmängden, förmodligen bevekad av mina ledsna hundögon. Så, sporrad av mat och hjälpsamma arbetskompisar återfick jag hoppet. När en villaägare dessutom kom fram och frågade om brevlådeställningen han just byggt hade en bra höjd kändes det rätt schysst, bortsett från hettan då förstås. It's the small things...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar