Det där med fjärilar igen

Jag fick just dagens chock i form av en fjäril som sökt sig in i vardagsrummet. Konceptet fjärilar är väldigt vackert med de mönstrade vingarna och hur de graciöst flyger omkring, men i verkligheten tycker jag de är ytterst obehagliga. De är stora, ludna, flaxiga och påträngande. Fjärilen i vardagsrummet dunsade runt på fönstrena och när jag öppnat balkongdörren för att sjasa ut den flög den förbi en halvmeter från mig, jag såg bara något mörkbrunt svischa förbi vilket gav mig en total hjärtattack. Jag gick efter den med en tidning för att försöka vifta ut den genom ytterdörren istället, men, ve och fasa, den flög in i min systers sovrum.

I mitt försvagade tillstånd orkade jag inte med terrorn att gå in i ett litet rum tillsammans med en fjäril, så jag stängde helt sonika dörren och överlåter till min friluftssyster att ta hand om den när hon kommer hem från jobbet. Det är hemskt av mig, jag vet, men jag skyller på mitt virus och höga blodtryck. Det är meningen att jag ska vila upp mig, inte utsättas för extrem stress i form av fjärilsjakt.