Jag lyssnade just på "Bakom annonsen" i P1, idag handlade det om Diamantbröllop, alltså bröllopsannonser. Det var väldigt vackert och väldigt sorgligt. Sådär som det kan vara när det handlar om människor som levt tillsammans hela livet och så blir den ena sjuk och finns till sist inte mer.
Paret i programmet hette Greta och Sigge och hade snart varit gifta i 60 år. På frågan hur det hade varit att vara gift med Sigge svarade Greta att det inte varit besvärligt alls, han var en så ostörande person. Hon ville inte dö först, för hon ville inte lämna honom själv. Men nu blev det så att Greta gick bort först och i hennes dödsannons stod det "Sörj inte att hon är död, gläds åt att hon har levat". På programmets hemsida hade hon som gjort programmet skrivit:
"Dan efter begravningen sa min morbror Sigge:
-Igår var jag på min egen begravning.
Min första tanke var att nu har han gått in i dimman totalt ....men andra tanken blev: ja han har ju rätt. För när moster Greta dog så dog också det sista av Sigges lust att vara med längre.
I nästan 60 år var dom gifta. Sommaren 2004 skulle dom fira diamantbröllop.
- Jag går före Sigge, men jag vill inte det. Jag vill inte att Sigge ska bli ensam och sist kvar, sa Greta bara ett par månader innan hon dog. Kort därefter var även Sigge död."
Det är väl ändå det finaste, när man inte längre orkar leva för att den personen som var luften under ens vingar inte finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar