Ikväll inträffade sommarens hittills mest dramatiska händelse i villaidyllen. Jag och Malin ägnade oss åt att spela badminton på gräsmattan på framsidan när vi plötsligt hörde ett larm gå igång. Vi antog att det var ett billarm som snart skulle tystna, men det gjorde liksom aldrig det. Efter att ha plågats av larmet en kvart gick vi in och jag ringde till polisen för att höra om de kunde göra något för att få tyst på oväsendet. Jag blev kopplad till poliskontoret och de sa att de skulle se om de kunde skicka ut någon (som i "fat chance", typ), samtidigt märkte jag att någon av grannarna också stod ute på gatan och lät som att hon pratade med polisen.
Efter jag hade ringt stannade jag kvar ute och nu började det samlas en liten klunga av grannar som alla undrade vad som pågick. Någon hade gått och tittat och tyckte att larmet verkade komma från baksidan av huset (eftersom ingen bil stod på tomten var det uppenbarligen inte ett billarm i alla fall), och vi diskuterade idiotin i att ha köpt ett larm och sen inte kopplat det till ett vaktbolag. Hade de haft ett larm kopplat till Securitas så hade de ju varit på plats efter fem minuter men det här hade fått låta i 30 minuter. Medan vi stod där kom en svart bil farande och några (inte de som ägde huset, enligt den gamla tanten som verkade ha koll på alla grannar) och de fick slutligen av larmet. Polisen såg vi naturligtvis inte röken av.
Under mitt samtal med två äldre grannar fick jag reda på en massa skvaller om vårt område. En hemsk historia var att ett äldre par i höstas blev utsatta för ett rån och blev fastbundna och allt och att rånarna visade sig vara inga mindre än sonen och sonsonen - hur förfärligt var inte det! Jag fick också höra att när fjärrvärmeröret gick sönder i våras så lät det som en jetflygplansmotor i en annan grannes källare. Man borde socialisera mer med sina grannar, det är då ett som är säkert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar