Jag har tänkt på det här med relationer på nätet, det är liksom en väldigt intrikat och snårig fråga. Numer hänger jag exempelvis en del på en fotosajt där jag laddar upp kort, skriver kommentarer på andras kort och får kommentarer själv. I kommenterandet av en människas foton blir det alltid lite personligt och jag upplever att det är en positiv jargong på den sidan, det är många peppande kommentarer och trevliga svar. Samtidigt finns möjlighet att kommunicera via en slags internmail och där kan man ibland få mail från någon som gillade ens bilder eller tackar för att man lägger till den som kontakt (det är mer som att man gör ett bokmärke på den personen).
Jag mailväxlar lite med en äldre man från Californien som jobbar inom tv-branschen (som som visade sig vara gift med en av läkarna i Extreme makeover!) och det är liksom sådär lagom småtrevligt, vi är artiga och pratar lite om tv, resor och annat oladdat. Båda kan liksom konsten att närma sig en ny person på ett smidigt och socialt acceptabelt sätt. Men sen finns det andra personer som inte riktigt kan känna av hur lite man egentligen känner varandra på nätet och vill för mycket för fort. Dessa personer menar i allmänhet väldigt väl, men det blir ändå lite fel och jag drar i dessa fall alltid öronen till mig. Det är synd, för om de tog det lite lugnare skulle man säkert kunna lära känna varandra en smula åtminstone.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar