Någon gång i våras gick glastallriken i min mikro sönder och eftersom det skulle kosta 400 kr (!) att köpa en extratallrik gjorde jag aldrig det utan lånade Malins. Eftersom hon behövde få tillbaka den nu så får jag klara mig utan en snurrande mikrotallrik. För det mesta går väl detta bra men i ett avseende är det komplicerat - när det gäller popcorn.
Efter 26 år var det alltså dags för mig att göra popcorn på spisen. Eller jag har faktiskt gjort det en gång tidigare, men då blev det så vansinnigt oljigt och äckligt att de inte gick att äta. Dagens popcorn blev inte oljiga, men de smakar heller ingenting och dessutom blev de lätt brända. Känns som att äta frigolit ungefär. Jag undrar om det har att göra med att det enda popcorn-märket på affären var Eldorado, jag känner mig alltid lite skeptisk mot den typen av märken. Nu måste jag baka lite muffins istället för att få till den där fredagsmyskänslan.
7 kommentarer:
Åh nej, sunkpopcorn! Du får lov att bli nachosfantast istället, för eldorado har riktigt goda såna (nästan bäst i sverige).
Ja, det var en grym besvikelse faktiskt. Jag får prova icas eller något, pappa hade såna hemma och de blev jättebra i popcornmaskinen åtminstone. Kanske får köpa en sån :)
Om man nu inte bränner upp dem så tycker jag att "riktiga" popcorn, dvs sådana gjorda i en panna på spisen är överlägset godare än micropopcorn.
Men det kanske bara är för att jag är så gammal och växde upp med spispopcorn...
De godaste popcornen tycker jag är såna som är gjorda i popcornmaskin, de blir liksom ett steg mer fluffiga än såna som är gjorda i panna. Men eftersom jag inte har någon sådan så får jag väl ta och öva på pann-popcorn...
Bonnie Lee är klart bäst om man gör på spisen? Vilket också är klart godast, tycker jag!
Hm, utropstecken skulle det vara!
Tack Paula, jag får ta och prova såna då istället!
Skicka en kommentar