Välgrillad poptart

Igår var jag sådär absurt sötsugen som man blir ibland och i brist på annat var jag till och med villig att prova en pop-tart igen. Jag tyckte de blev bättre om man rostade dem så jag gjorde det. Problemet var bara att den ena pop-tarten hade trillat ner från "rostställningen" och fastnat under den. I tio minuter fick jag alltså försöka lirka ut det allt mer demolerade bakverket och hur den där brödrosten luktar nästa gång jag använder den vill jag inte riktigt veta - grillad äckelsöt hallonsylt blandat med bränd äcklig scones någon? Det är vid såna här tillfällen man som svensk kan kläcka ur sig att man har lust att stämma tillverkaren av dessa små marodörer, medan en amerikan faktiskt skulle göra det. Hur gick det med mitt enorma sötsug då? Jodå, jag åt den obrända pop-tarten och kände mig sen fullkomligt osugen för att inte säga äcklad, så det är nog en ganska effektiv sak att äta i en sån situation.