Jag avskyr verkligen det här med försäljning, jag är så dålig på att argumentera för högre eller lägre pris och tycker inte att det är roligt eller spännande heller. I samband med min sängförsäljning nu så ringde det en kille som ska flytta till Umeå och ville köpa den, så vi bestämde att han skulle komma och hämta den nästa vecka. Sen kom jag på att man kanske borde ha något mer än bara en muntlig överenskommelse på att han verkligen vill ha sängen, inte så att jag inte litar på folk men vad som helst kan ju hända, typ att han får en säng gratis eller något.
Efter att ha konsulterat två personer som sa samma sak så tog jag mod till mig och ringde upp och sa att jag ville ha pengarna nu för att kunna paxa sängen åt honom helt säkert, jag tänkte nöja mig med halva men det blev så att han skulle sätta över hela summan, så det känns ju skönt. Det enda jag nu känner är en viss nervositet över att han inte ska vara nöjd med sängen eller att någon del ska vara borta etc. etc. Typiskt att jag alltid måste hitta något att oroa mig över i tillvaron.
2 kommentarer:
Verkar inte som att min tidigare kommentar kom med, så jag försöker formulera om den.
Är inte heller någon försäljare. Tycker mest att det bara är jobbigt. Nu när jag sålt en massa saker på tradera har det mest känts oroande att köparna liksom inte ska vara nöjda med sina köp. Har spänt väntat på omdömen så att jag kan vara lugn att de typ inte vill reklamera varan eller något sådant...
Usch och fy! Det är mycket lättare att vara säljare eller köpare på en affär, då har man liksom hela organisationen bakom sig, men i privata sammanhang så är det bara man själv och det är läskigt.
Skicka en kommentar